Svenska Spel
HockeyAllsvenskan logo

Häglund: ”Kommer ni ihåg känslan i kvalserien året vi senast gick upp i SHL?"

Publicerad: 2017-03-14 09:00

Ikväll spelar AIK borta mot Almtuna i Slutspelsseriens sista omgång. Krönikören Kjell Häglund har valt att lufta sina tankar inför matchen. 

Mitt liv med AIK har mestadels varit en källa till, om inte alltid lycka, så definitivt allmänt välbefinnande. Inte ens degraderingar har tagit ner mitt humör alltför mycket. Redan på försäsongerna inför Superettan-säsongen i fotboll och gärdsgårdstvångsdegraderingen med hockeyn var jag positiv, längtande, fullt tillfreds med mitt Gnaget-supporterskap igen.

Nu hör det ju till ett supporterskap att man glömmer rätt snabbt. Så jag minns kanske bara fel nu, men min känsla är att jag aldrig någonsin varit lika desillusionerad, lika deppig, som när AIK gick kräftgång i vintras – när man tappade 0–5 till sudden-förlust mot Almtuna hemma, när man torskade två raka i Småland med sammanlagt 0–9, och när till på köpet Oscar Steen försvann under knäckande former och Roger Melin förklarade att han nått vägs ände.
Jag mådde så dåligt att jag undvek hockeyn helt i några veckor. Jag är hemskt ledsen, men jag var fysiskt och psykiskt oförmögen att ta mig till Hovet, jag behövde snabbläka mina AIK-sår för att fungera i vardagen, med familjen och jobbet.

Och kommer ni ihåg känslan i kvalserien året vi senast gick upp i SHL? När vi tog en sudden-seger mot Södertälje borta för att få till den där avgörande matchen mot ett redan avhängt Växjö? Även då hade i alla fall jag redan gett upp ett par omgångar dessförinnan, när serien vände och vi hade torskat dubbelt mot Leksand. 

AIK ska aldrig vara favoriter. AIK behöver vara utdömda. Då kan vi börja rusta och gro och nöta, lite i skuggan av vilka bonnlag det nu än är som är i ropet för stunden. Då börjar segrarna ticka in, laget bygga momentum och tryggheten sätta sig.

Och där står vi nu. 

Inför matchen mot Västervik i förrgår ­var vi dock återigen favoriter, och fixade det inte riktigt. Även om det var starkt att kvittera i slutsekunderna – något som räddade livet på säsongen, i alla fall fram till niotiden på tisdagskvällen.

Om jag inför kvalserien fått välja på att låta AIK spela om det, eller rakt av få en serieledning med ett plusmål inför sista matchen, då hade jag tagit erbjudandet direkt. Men nu är ju förutsättningarna sällsynt djävulska – vi toppar serien men har ändå inte avgörandet i egna händer. Vinner vi med uddamålet borta över Almtuna i kväll så är vi beroende av att Västervik inte vinner över lika avhängda Tingsryd med mer än ett mål, eller, om de vinner med två, inte gör fler mål än AIK.

Detta är den knappaste marginalen vi kan gå vidare med: att vi vinner med 3–2 och Västervik med 2–0. I det läget får lagen exakt samma målkvot (+7), men AIK har i det läget gjort 17 mål mot Västerviks 16. Och så vidare: om Västervik vinner med 3–1 och vi bara vinner med ett enda mål måste det vara med 4–3 … annars är alternativet att vi också måste upp på en segermarginal med två mål.

Detta gör alltså att förutsättningarna kommer att förändras i båda matcherna för varje mål som görs i någon av dem. Det är alltså läge att ha båda matcherna i gång samtidigt på tv- och laptop-skärmar där hemma – och snudd på att låta spelarna ha resultatkoll i realtid också. Att lagledningen med Melin i spetsen har totalkoll minut för minut är en absolut självklarhet. Laget måste ju matchas utifrån detta.

Även om förhandssnacket säkert kommer att präglas av uttalanden om att ”vi kan bara göra vårt därute”, ”vi kan inte hålla på och tänka på den andra matchen” och ”så får vi se hur långt det räcker i slutändan”, så är faktum att Melin och spelarna måste veta om de behöver göra fler mål eller inte, om de behöver tänka defensivt i första hand, om de behöver ta ut målvakten och spela sex mot fem i slutet.

Säg att AIK leder med hela 3–0 – i det läget kanske man ändå måste fortsätta ta risker och jaga framåt om Västervik samtidigt leder med fyra mål.

En försvårande omständighet är att Almtuna borta alltid känns som en extra svår nöt att knäcka för AIK, medan Västervik spelar på hemmaplan mot ett Tingsryd som redan åkt på två riktiga storförluster på fyra matcher. Å andra sidan har TAIF bara släppt in ett enda mål på de övriga två matcherna, så … Fast å tredje sidan så har man ”gjort sitt” nu när man spelat säsongens sista hemmamatch och fick avsluta på söndagen med en fin 4–1-seger mot Pantern inför de egna fansen.

Det mest logiska är, tyvärr, att Västervik vinner enkelt, med tre, fyra mål.

Har AIK i så fall förmågan att göra något liknande i Uppsala?

---

Åsikterna i krönikan är skribentens egna och inte nödvändigtvis AIK Ishockeys.

 
Kjell Häglund
Krönikör
ishockey@aik.se
NÄSTA MATCH
Tisdag 14 mars 19:00
Gränbyhallen
 
 
 

Copyright © 2011-2017 AIK Hockey

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB

Design/grafik: Four of a kind