Svenska Spel
HockeyAllsvenskan logo

Starten (1921-1933)

Ishockeysektionen bildades 1921 och AIK började med att spela en så kallad träningsserie år 1921/22 som de vann före Nacka SK. Även lokalrivalerna Hammarby IF deltog i serien. De slutade fyra. 1922/23 las hockeyn på ner men togs upp igen två år senare, 1924/25. AIK gjorde debut i Elitserien 1930/31 och slutade femma (trea från slutet), vilket bland annat var före Djurgården. Denna elitserie hade dock ingen SM-status, istället fanns det en så kallad SM-turnering. I den åkte AIK ut i semifinalen mot Södertälje SK (som också vann Elitserien). Följande år vann de Elitserien men lyckades inte gå längre än till en ytterligare semifinalförlust mot Södertälje.

1920-1921 Början utan riktigt slut

Den 7 mars 1921 spelade AIK för första gången en ishockeymatch (åtminstone i någorlunda organiserad form). IFK Stockholm besegrades med 5-2. Men turneringen som matchen ingick i avbröts redan efter ett par dagar och första säsongen tog slut redan efter två matcher.

Starten för svensk ishockey i någorlunda organiserad form ägde rum 1920 då ett gäng bandyspelare från IFK Uppsala, IK Göta och Järva IS åkte ned till vinter-OS i Antwerpen och knep fjärdeplatsen.

Året efter spelades de första klubblagsmatcherna då en handfull etablerade bandyklubbar tog upp spelet med puck i verksamheten. Bland dessa fanns AIK. Sju klubbar beslöt att genomföra den första svenska klubblagsturneringen i ishockey i mars 1921. Deltagare förutom AIK var IK Göta, Hammarby IF, Järva IS, Kronobergs IK, IF Linnéa och IFK Stockholm. Spelschemat var upplagt så att tävlingen skulle avgöras under sex dagar, men redan efter två försvann isen och turneringen avbröts. Gnaget hann med seger över IFK Stockholm med 5-2 och förlust mot IK Göta med 2-6. Enligt AIK:s 50-årsbok såg laget ut enligt följande: Erik Bake - Erik Abrahamsson, Gösta Sjödin - Rudolf Kock, Gunnar Galin, Valfrid Gunnarsson. Något spel om SM hölls inte. AIK:s spelartrupp bestod av åtta bandyspelare. Alla utom Valfrid Gunnarsson var med när AIK vann bandy-DM en vecka innan klubbens första hockeymatch. 27-årige Gunnarsson var trots det lagets mest AIK-meriterade spelare med två SM-guld i fotboll (1914 och 1916).

Redan innan AIK hade spelat sin första match hade två av klubbens spelare hunnit göra landslagsdebut. Erik Abrahamsson och Gunnar Galin var båda med i säsongens tre landslagsmatcher och blev EM-mästare när Sverige besegrade Tjeckoslovakien med 7-4 (i turneringens enda match). Trots att AIK började sin ishockeyverksamhet 1921 hade två av klubbens bandyspelare redan hunnit med internationella karriärer som ishockeyspelare. Hans Georgii spelade 1911-14 för dåtidens europagiganter Berliner SC. Montagu "Monte" Afzelius var en mytomspunnen person som utvandrade till USA och Kanada och enligt egen utsago representerade självaste Montreal Canadiens. Dock saknas bevis för att styrka det påståendet.

1921-1922

Andra säsongen med svensk klubblagshockey blev mer innehållsrik än den första, som ju avbröts sedan isen smält. 1922 arrangerades och slutfördes tre olika tävlingar med AIK som deltagare i samtliga.

Ett gäng AIK-veteraner har samlats för fest. Bland dessa märks fyra som under 20-talet representerade AIK i ishockey; "Putte" Kock vid pianot, Raymond Rossi med mandolinen, Edvin Holm till vänster om honom samt Valfrid Gunnarsson (som var med debutåret 1921) längst till höger. Under en dryg månad i början av året avgjordes en träningsturnering. AIK vann efter fem segrar och en oavgjord.

Första mötet med Hammarby IF blev dock ingen vidare drabbning, AIK-vinst på "walkover". Gunnar Galin och Raymond Rossi blev främsta målskyttar för Gnaget med fem fullträffar vardera. I samband med de Nordiska spelen på Stockholms stadion arrangerade AIK, IK Göta och IFK Stockholm en miniturnering. Förlust för de våra i båda matcherna men turneringen uppmärksammades i pressen och resulterade i beslutet att för första gången genomföra ett SM-spel.

Åtta lag, samtliga från Stockholm, deltog i SM. AIK blev utslaget i den inledande kvartsfinalen efter förlust i tidernas första hockeyderby mot Djurgårdens IF. Rudolf "Putte" Kock och Gösta Sjödin nätade när Gnaget föll med 2-4. IK Göta vann det första SM-guldet efter tre klara segrar, bland annat 6-0 i finalen mot Hammarby IF. Gunnar Galin var ordinarie i landslaget även denna säsong. Både han och debutanten Rudolf Kock spelade i fem av sex landskamper. AIK:arna var med att spela hem silver i den tre lag stora EM-turneringen.

1922-1923

Hockeyn lades på is Trots att AIK tillhörde pionjärerna i svensk ishockey och bland annat vann det enda seriespel som ägde rum 1922, beslöt klubbens styrelse att lägga ned ishockeyverksamheten redan efter två år.

Ordförande Magnus Cleve kungjorde beslutet att lägga ned ishockeyn i en kommuniké den 27 januari 1923: "Att AIK:s namn saknades bland anmälningarna till ishockey var ett resultat av ett enhälligt styrelsebeslut, fattat i december månad föregående år, vid vilket tillfälle 7 styrelsemedlemmar voro närvarande."

AIK-spelarna tog plats i andra lag. Bland annat gick den landslagsmeriterade trion Erik Abrahamsson, Gunnar Galin och Rudolf Kock till IFK Stockholm. Två andra AIK:are, Gustaf Broms och Alf Wigert, försvann utomlands till Berliner SC respektive SC Bern. Två av de spelare som var med i hockeytruppen året innan blev 1923 svenska mästare i fotboll för AIK, nämligen "Putte" Kock och Edvin Holm.

Innan nedläggningen var AIK i november 1922 en av sju föreningar som startade Svenska Ishockeyförbundet. Den första tävlingsserien i svensk ishockey arrangerades under benämningen "Klass I" med IK Göta som slutsegrare. Samma klubb vann SM-guldet för andra gången av lika många möjliga.

1923-24 Uppvisningsmatch i Borlänge

Även säsongen 1924 var AIK:s hockeyverksamhet lagd på is. Dock spelade bandylaget en uppvisningsmatch i Borlänge. Ishockey var så långt främst en stockholmsföreteelse.

I mars gjordes försök att sprida ishockeyn till landsorten och AIK gjorde sitt i sammanhanget. Bandylaget var nämligen i Borlänge 23-25 mars för ett par matcher och passade i samma veva på att bjuda på en intern ishockeymatch där AIK B vann med 4-3 mot AIK A.

IK Göta vann SM-guld för tredje året i följd. Laget ställde inte upp i seriespelet varför seriesegern i Klass I gick till Djurgårdens IF. Text: Tommy Bäckman

1924-1925 Hockeyn tillbaka på programmet

Efter två års uppehåll beslöt AIK att återigen ta upp ishockey på programmet. Laget fick plats i högsta serien (Klass I), som dock aldrig färdigspelades. Klass I bestod av nio lag som skulle möta varandra en gång. Men den milda vintern gjorde att AIK:s seriespel inskränkte sig till blott två matcher.

Det blev storstryk mot de tre senaste årens mästare IK Göta och uddamålsförlust mot IFK Stockholm. En tillfällig köldknäpp innebar att SM kunde genomföras i ett senare skede men AIK var inte med i den turneringen.

Svenska mästare blev överraskande Södertälje SK, som tidigare under säsongen börjat med ishockey på initiativ av bland andra förre AIK-spelaren Erik Abrahamsson. Eftersom det var nystart för AIK-hockeyn hämtades alla spelare från andra klubbar, de flesta hade dock ett förflutet i svartgult. Från Mariebergs IF kom trion Herman Carlsson, Raymond Rossi och Wilhelm Petersén och från Stockholms IF bröderna Anders och Per Kaufeldt. Karlbergs IF bidrog med Johannes Pettersson-Arwidsson, IF Stockholm blev av med Rudolf "Putte" Kock och IF St Erik tvingades avvara Otto Lindström. Av dessa hade Rossi och Kock spelat hockey för AIK innan verksamheten lades på is.

Kock och Kaufeldt var också med när AIK deltog i fotbollens första upplaga av Allsvenskan 1924-25. Det spelades bara en landskamp under säsongen, en riktigt udda sådan med två AIK:are i huvudrollen. Fotbollslandslaget var på europaturné i november 1924 och fick i samband med den en förfrågan om att ställa upp i en hockeylandskamp mot Italien i Milano. Utmaningen accepterades och Sverige tog sig an det italienska ishockeylandslaget med fem fotbollsspelare och en kassör(!). I mål placerades Svenska Fotbollförbundets kassör John Lindvall, Ernst Hansson från Westermalms IF och fotbollslandslagets reservmålvakt Robert Zander från Örgryte IS bildade backpar. På topp spelade Djurgårdens Harry Sundberg och de båda AIK:arna Rudolf Kock och Per Kaufeldt. De båda sistnämnda var de enda som prövat på riktig ishockey förr. Landskampen slutade 6-0 till Sverige efter fem mål av "Putte" Kock och ett av reservmålvakten Zander. Kassören höll nollan. Matchen spelades inför fullsatta läktare mot ett italienskt landslag som tränat i ett par månader inför mötet. Dagen innan hade för övrigt fotbollslandslaget spelat 2-2 mot Italien efter bland annat ett mål av "Pära" Kaufeldt.

1925-26 AIK klev ned en division

Ishockeyn hade knappast någon framstående position inom AIK under 20-talet. 1923 lades verksamheten ned i ett par år och inför 1926 års seriespel beslutade AIK att på egen begäran flytta ned laget från Klass I till Klass II A.

Trots att AIK självmant flyttat ned en division blev det bara andraplats bland fyra lag. Först storseger mot Mariebergs IK efter bland annat fem mål av enda landslagsspelaren Wilhelm Petersén sedan 2-0 mot IF Stefaniterna och därefter avslutningsvis seriefinal mot Karlbergs BK på Stockholms stadion. Den förlorades med matchens enda mål.

I SM ställdes AIK mot regerande svenska mästarna Södertälje SK, som också var nykorade seriesegrare i Klass I. Gnaget hade tidigare på säsongen besegrat SSK med 6-5 i en vänskapsmatch (fem mål av Petersén) men när det gällde blev det storstryk, 2-7. "Mulle" Petersén blev svartgul målskytt.

'I SSK svarade den forne AIK:aren Erik Abrahamsson flr tre mål, liksom den blivande gnagaren John "Jompa" Nilsson, som för övrigt blev skyttekung i såväl Klass I som SM denna säsong. SSK föll senare i SM-semifinalen mot de blivande mästarna i Djurgårdens IF, som hamnade sist i Klass I och flyttades ned till Klass II till kommande säsong.

Mulle Petersén var alltså ensam AIK:are i landslaget. Där svarade han för ett av målen i säsongens enda landskamp, som slutade med 6-1-seger över Polen. Efter säsongen valde Mulle att lämna AIK för spel högre upp i seriesystemet. Han skulle komma tillbaka senare när Gnaget beslutade sig för att bli en faktor att räkna med i toppen av svensk ishockey. Så var inte fallet 1926 och några år framåt.

1926-27 Målsnålt mittenlag i näst högsta serien

Andra säsongen i Klass II slutade med en medioker fjärdeplats. Det blev ett målsnålt seriespel för Gnaget, som gjorde totalt fem mål på lika många matcher.

Av säsongens fem mål kom tre i segermatchen mot Hermes. Mot övriga fyra presterades således totalt två fullträffar. En förklaring är att den föregående säsongens suveräna skyttekung Wilhelm "Mulle" Petersén gått till Södertälje SK i högsta serien (Klass I).

AIK hade svårt att göra mål men det var ännu svårare att göra mål på AIK. Totalt fyra insläppta. AIK var inte med i SM denna säsong, i stället tog IK Göta hem titeln för fjärde gången av sex möjliga. Säsongen 1926-27 var den första som AIK bedrev ishockeyverksamhet utan att finnas representerat i landslaget. Låt vara att landslagets matchande begränsades till en uppvisningsmatch mot kanadensiska Victoria HC och att kanske de flesta AIK-spelare i efterhand var nöjda med att inte ha varit med om 1-17-förlusten.

1927-28 Serieseger i tredjedivisionen

AIK spelade i tredjedivisonen säsongen 1927-28, vann serien och hade dessutom en spelare som skrev landslagshistoria. Inför säsongen genomfördes en serieomläggning som innebar att AIK föll ned från andra- till tredjedivisionen trots att laget var kvar i Klass II. Förklaringen är att de fyra främsta i Klass I 1926-27 bildade nystartade Elitserien.

Klass I blev således näst högsta division och så vidare. Därmed var AIK för första gången någonsin så långt ned i seriesystemet och det skulle inte inträffa igen förrän 2004-05 då Svenska Ishockeyförbundet tvångsdegraderade Gnaget.

Motståndet i Klass II var av naturliga skäl sämre denna säsong eftersom hälften av lagen kom från Klass III. AIK slutade etta efter fem segrar, en oavgjord, en förlust och 25-8 i målskillnad.

Trots att AIK spelade i tredjedivisionen fick lagets Emil Rundqvist representera landslaget och passade där på att skriva historia. Den 29 januari spelades tidernas första landskamp mellan Sverige och Finland. Sverige vann med 8-1 och Emil svarade för hälften av målen i matchen som spelades i Helsingfors.

Dagen efter möttes lagen i en ny kamp, som slutade 3-1 trots att AIK:aren blev mållös. AIK deltog inte i SM. Liksom föregående säsong vann IK Göta både högsta serien och SM. Före detta och blivande AIK:aren Wilhelm Petersén vann skytteligan för både Elitserien och SM. 

1928-29 Mediokert slut på mediokert årtionde

Efter en säsong i tredjedivisionen var AIK tillbaka i Klass I men fick nöja sig med näst sista plats och förnyat kontrakt. En medioker säsong satte punkt för ett mediokert 1920-tal.

AIK var nykomlingar i Klass I och klarade med bred marginal förnyat kontrakt. En seger mot Matteuspojkarna och två mot tabelljumbon Traneberg gav platsen ovanför nedflyttningsstrecket.

Det blev varken SM-spel eller landslagsrepresentation för AIK:s del och därmed avslutades ett mediokert årtionde med en medioker säsong.

Här är 20-talet i korthet:
- AIK tillhör de allra första klubbarna i Sverige som tar upp ishockeyn i verksamheten. Detta sker 1921 när några av AIK:s bandyspelare är med i en turnering.
- Ishockeyverksamheten lagd på is 1923-24.
- Fem säsonger av seriespel enligt följande: en icke färdigspelad i högsta divisionen, tre i andra- och en i tredjedivisionen.
- SM-deltagande två gånger, båda slutade med respass efter första matchen. Bäst i landet 1929 var IK Göta, som för tredje året i följd vann såväl högsta divisionen som SM. Detta år med Södertälje SK som tvåa i båda tävlingarna. 

1929-30

Allroundkvartett, Wilhelm Petersén, John Nilsson, Per Kaufeldt och Eric Persson spelade såväl fotboll, ishockey som bandy tillsammans i AIK under 1930-talet. Storsatsning gav SM-final direkt.

Efter flera år i skuggan av de bästa klubbarna och bortom den glansfyllda kampen om SM, beslöt AIK att satsa rejält på ishockeyn. En satsning som saknade motstycke i svensk hockey gav SM-final direkt.

AIK förde en ganska anonym tillvaro i svensk ishockey under 1920-talet. Bara en (icke färdigspelad) säsong i högsta serien och inte så mycket som en guldliknande doft i de fåtaliga SM-matcher Gnaget deltog i. Men inför säsongen 1929-30 lät de svartgula visa sina muskler.

Trots att AIK spelade i Klass I (näst högsta serien) förstärktes laget med sju spelare, samtliga från elitserieklubbar, i den största värvningskarusell svensk ishockey dittills skådat. Herman Carlson kom tillbaka efter en tid i Karlbergs BK. Därifrån hämtades också Eric "Lillis" Persson, Folke Wohlin och Bertil Linde. Olle Johansson kom från Lidingö IF och de mångåriga skyttekungarna Wilhelm "Mulle" Petersén och John "Jompa" Nilsson lämnade Södertälje SK för Gnaget.

Bara en spelare fanns kvar från föregående säsong, Per Kaufeldt som nu fick nöja med att vara reserv. Många nya spelare men knappast någon ovan miljö för samtliga av dem. Exempelvis var Jompa, Lillis och Mulle redan etablerade i det fotbollslag som liksom ishockeyn började vandringen mot toppen säsongen 1929-30. Per Kaufeldt var bättre på gräs än på is och sedan många år en etablerad skyttekung i fotbollselvan. Dessa fyra tillsammans med Olle Johansson bildade även stomme i det bandylag som snart skulle bli mästare.

Typiskt nog var vintern för mild och Klass I kunde inte färdigspelas. Men AIK visade på de fyra matcher som hann avverkas att laget hörde hemma i Elitserien, fyra segrar och 23-1 i målskillnad.

Insatserna räckte till en plats i högsta serien nästa säsong trots att man inte lyckades genomföra säsongen i sin helhet. Inget komplett seriespel men SM genomfördes till och med finalen och AIK hängde med hela vägen.

I den inledande kvartsfinalen besegrades Elitserielaget Karlberg med hela 7-0 efter bland annat fyra mål av forne KBK-spelaren Bertil Linde. Semifinalen spelades mot Sveriges näst bästa lag de senaste åren, Södertälje SK. AIK vann med 3-2 i Södertälje och målskyttar blev fjolårets SSK:are Jompa Nilsson och Mulle Petersén. I finalen på Stockholms stadion väntade IK Göta, som vunnit sex av de åtta mästerskap som dittills spelats.

AIK led samma öde som de flesta av Götas motståndare, det vill säga förlorade. Göta gjorde 2-0 redan i första perioden och såg sedan till att hålla resultatet matchen ut. Inget SM-guld men Bertil Linde kunde trösta sig med att hans fyra mål mot Karlberg räckte till slutseger i den totala SM-skytteligan tillsammans med blivande AIK:aren Karl-Erik Fürst som denna säsong representerade Matteuspojkarna.

Trots spel i näst högsta serien hade AIK flest representanter i landslaget. Inte mindre än fem gnagare spelade landskamper. När Sverige spelade 1-1 mot Europamästarna Tyskland fanns alla fem med i truppen. AIK:s första steg mot en stundande storhetstid var taget. 

1930-31 Små marginaler fällde AIK, SM-guld i bandy tröst för halva laget

AIK:s första säsong i Elitserien slutade i och för sig med en medioker femteplats, men marginalerna var små och inte på AIK:s sida - varken i serien eller SM-slutspelet.

Fyra av AIK:s sex elitseriematcher slutade oavgjorda, en med seger och en med förlust. Det gav bara en femteplats men avståndet till tvåan IK Göta var blott en poäng. Gnaget visade musklerna redan från början. Blivande mästarna och serievinnarna Södertälje SK fick nöja sig med 2-2 i i träningsmatch och sedan 3-3 i seriepremiären sedan AIK hämtat in 3-1-underläge. Därmed blev AIK enda laget att ta poäng mot SSK, ja till och med enda laget som gjorde mål. Däremot räckte Gnaget inte till för att utmana om seriesegern eftersom laget fortsatte kryssa. 0-0 mot regerande mästarna Göta och 1-1 mot Djurgården följdes av en rejäl urladdning - 10-0 mot Karlberg - innan det blev 2-2 mot Nacka. En poäng i den avslutande matchen mot Hammarby hade räckt till andraplatsen men AIK föll med 0-3. AIK gjorde flest mål av samtliga lag och flitigaste målleverantörer var Wilhelm Petersén och John Nilsson som slutade tvåa respektive trea i Elitseriens skytteliga.

I SM-slutspelet besegrades inledningsvis Karlbergs BK. Semifinalen spelades mot Södertälje och blev en jämn batalj som avgjordes först i andra förlängningsperioden, till SSK:s fördel. Södertälje vann så småningom finalen mot Hammarby med 2-0. Säsongen markerade slutet på IK Götas storhetstid. Klubben hade tidigare vunnit sju av nio SM men åkte nu ut redan i första omgången. Sju AIK:are spelade för landslaget. AIK-anfallaren Bertil Linde svarade för tre av Sveriges totalt fyra mål i VM i Krynica där de blågula slutade som sexa. Bertil var den ende ordinarie gnagaren i landslaget, övriga spelade bara sporadiskt.

Inga resultatmässiga framgångar i ishockey men fem av AIK:s hockeykrigare fick trots det vara med om att vinna SM-guld detta år. Olle Johansson, John Nilsson, Wilhelm Petersén, Per Kaufeldt och Eric Persson var alla med om att spela hem AIK:s tredje guld i bandy efter 4-3 i finalen mot IF Göta från Karlstad. AIK:s juniorer klarade till skillnad från seniorerna av att gå hela vägen och korades i slutet av februari till svenska mästare. I laget ingick bland andra den blivande legendariske fotbollsmålvakten Gustav "Gurra" Sjöberg.

1931-32 Stjärnspäckat AIK seriesegrare

Säsongen 1931-32 lät AIK definitivt etablera sig i toppen av svensk ishockey. Detta genom att för första gången vinna högsta serien - Elitserien. Åtta man var med i landslaget men det räckte inte för att ta hem SM, där det på nytt blev respass mot SSK i semifinalen.

AIK vann nio av de tio första matcherna i Elitserien och föreföll klara vinnare när man spelade mållöst i seriefinalen mot Hammarby inför snudd på fullsatta läktare i nya Ispalatset (omkring 1.500 åskådare). Men en överraskande 1-3-förlust mot nästjumbon Karlbergs BK i näst sista omgången innebar att poäng i den avslutande matchen mot Göta var ett måste för att definitivt säkra seriesegern. Den uppgiften klarades av, Göta besegrades med hela 6-1, och för första gången stod AIK som slutsegrare i högsta serien. Segrar i elva av totalt 14 matcher och 42-12 i mål är ett imponerande facit. Wilhelm "Mulle" Petersén blev Elitseriens särklassiga skyttekung med 18 fullträffar. Målvakten Herman Carlsson höll nollan i åtta matcher plus en i SM.

I SM-slutspelet började AIK med att köra över IFK Mariefred (som spelade i Södertäljeserien, att jämföra med Klass III eller sämre) med hela 9-0. Avgörandet kom i mittperioden, som Gnaget vann med 6-0. Därefter väntade IK Göta i Ispalatset. Omkring 1.000 personer fick se Göta ta ledningen i första perioden men AIK kvittera och efter en mållös mittperiod avgöra med tre mål i sista. AIK hade besegrat Södertälje SK två gånger om i Elitserien, båda gångerna med 2-0, men liksom ett år tidigare tog SSK hem SM-semifinalen efter förlängning. Förra året krävdes två förlängningsperioder, denna gång tre! Finalen vanns av Hammarby, som för första gången blev svenska mästare.

Innan seriespelet var AIK på turné med tre matcher i Milano och Wien som resultat. Två AIK-segrar och förlust mot Österrikes landslag. Hemma fick laget chans att mäta krafterna mot kanadensiska Ottawa med 0-10-förlust som följd. Större delen av AIK-truppen, närmare bestämt åtta spelare, noterades för landskamper under säsongen. Fem av dem var med att spela hem EM-guldet, nämligen Herman Carlson (som släppte in två mål på sex matcher), Karl-Erik Fürst, John Nilsson, Eric Persson och Wilhelm Petersén. Andra mer sporadiskt förekommande landslagsgnagare var Per Kaufeldt, Olle Johansson och Bertil Linde. Säsongens stora övergång var Gunnar Galins återkomst till AIK efter många år i IK Göta. Galin var tillsammans med Per Kaufeldt lagets veteraner, 29 år gamla men under året fyllandes 30.

Säsongen 1930-31 blev fem av hockeyspelarna svenska mästare med AIK i bandy. Detta år var sex av dem med att spela hem SM-guld i fotboll några månader efter avslutad hockeysäsong; Sven "Vrålis" Andersson (revervmålvakt i ishockey), Eric Persson, Per Keufeldt, Wilhelm Petersén, John Nilsson och Bertil Linde. Den sistnämnde spelade i och för sig bara en allsvensk match och blev officiellt inte svensk mästare.

1932-33 Göta satte stopp för både serieseger och SM-guld

AIK lyckades inte överträffa den föregående säsongens serieseger och SM-final. Det blev i stället andraplats i Elitserien och på nytt respass i SM-slutspelets semifinal.

AIK, som nu var ett etablerat topplag i den svenska ishockeyeliten, såg även denna säsong till att förstärka laget med några blivande mästare. Axel "Acke" Nilsson från Mode och Tycho Bohman från IK Hermes skulle bli framgångsrika i AIK. Nya var också Thore Andersson-Dettner, Curt Haglund och legendariske fotbollsmålvakten Gustaf "Gurra" Sjöberg, som spelade anfallare i ishockeylaget.

Den favorittyngda trion AIK, Hammarby och Göta gjorde upp om både förstaplatsen i Elitserien och SM-guldet. I serien slutade alla tre på 22 poäng, Hammarby blev etta tack vare bättre målskillnad, AIK tvåa och Göta trea. Gnaget hade chans till seriesegern inför sista omgången men förlorade då mot just Göta med 2-3, vilket innebar att i stället Hammarby kunde spela hem förstaplatsen dagarna senare genom vinst i sin avslutande match. Matcherna mellan AIK och Hammarby slutade med varsin seger medan det mot Göta bara blev en svartgul poäng. Wilhelm "Mulle" Petersén blev på nytt lagets bästa målskytt, han svarade för elva av AIK:s totalt 38 elitseriemål. Karl-Erik Fürst och nye Tycho Bohman gjorde sju vardera. Göta satte stopp för Gnaget även i SM-slutspelet.

AIK gick in i andra omgången där Eric "Lillis" Persson stod för matchens enda mål mot Karlbergs BK. I semifinalen var det AIK som förlorade med enda målet. AIK hann med två utlandsturnéer denna säsong. I november åkte laget ned till Paris för match mot franska Stade Francais, vars lag bestod av tre kanadensare, två amerikander och bara en fransos. Förlust med 1-5 inför 9.000 åskådare. En vecka senare besegrades Hamburg med 9-5 och i mitten av december blev det 0-3 mot engelska Oxford University, som liksom det franska laget till största del bestod av studerande amerikaner och kanadensare.

I mars genomfördes en imponerande serie matcher på utländsk mark. AIK, förstärkta med två spelare från Göta, besegrade schweiziska Davos med 2-0, de österrikiska mästarna EKE Engelmann med 3-0 och Österrikes landslag med 1-0 inne tjeckiska mästarna LTC Praha, med sju europamästare i laget, vann med 4-3 inför 10.000 åskådare i Prag. Dagen efter matchen mot LTC blev det 0-3 i Berlin mot USA:s landslag och ytterligare en dag senare 3-2 mot Tysklands landslag.

Matcherna mot de olika landslagen räknas som landskamper. Inför mötet med Österrike i Wien ställde lagen upp för nationalsång, men "Du gamla du fria" fanns inte tillgänglig så AIK-ledaren Birger Nilsson plockade fram "AIK-valsen", som fick vikariera för ordinarie nationalsång.

Att AIK hade ett stjärnspäckat lag visar inte minst att elva av truppens 13 spelare var med i landslaget under säsongen 1932-33. Mulle Petersén, Bohman och målvakten Herman Carlson spelade flest landskamper, sex vardera. Tyvärr hade Svenska Ishockeyförbundet detta år inte råd att skicka ett landslag till VM i Prag.

Allt var inte bara ishockey. 20-talets hockeylag roade sig med andra saker också. 

Rudolf "Putte" Kock deltog i AIK:s första laguppställning 1921.

Magnus Cleve var ordförande när AIK:s Ishockey sektion lades ner 1922.

Valfrid Gunnarson.

Herman Carlsson.

 
 

Copyright © 2011-2017 AIK Hockey

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB

Design/grafik: Four of a kind